Hörrni kära vänner. Jag har fått ett problem och jag vill ha era råd.
Maken bjuder ut mig på flott middag på en restaurang i Hamburg. Innan maten kommer in så säger han att har något kul att berätta.
"Jag har läst din blogg och jag tycker att vi ska skriva en bok."
???
Skit i boken här, det är inte det som är problemet. Och jag har ju länge misstänkt att han har läst bloggen.
Problemet är att han vill att jag fortsätter. I den gamla bloggen. Han förstår inte varför jag lade ned den.
"Skit i om folk vet vem du är!"
"Amen, jag kan ju fan inte börja skriva i samma blogg igen. Jag har ju "slutat"!
"Vadå, Henke Larsson har slutat i landslaget 3 gånger, vad är problemet?"
Så nu vill jag höra med er; ska jag fortsätta i den gamla, där alla hittar mig?
Maken vill att jag på sikt utvecklar skrivandet och tycker att det är slöseri om jag raderar den andra.
Nu ligger jag i sängen på hotellrummet och är vilse.
Vad ska jag göra?
Svar fort.
Jag loggar in i morgon kväll igen.
Rösta på mig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
gör det !!!!!!!
Jag är din blogoholic först o svara ;) gör det just va jag har tenkt med gör en bok ;))
ja du kan ju gissa vem det där var hahaha ;)*pekar upp*
Monica
Hum... svårt..... :-)
Men om jag vore dig skulle jag gå tillbaka till det gamla (talibanen och hela köret) och låssa som om hela den här "lägga ner" prylen var ett stort practical joke!
Och bok? Tja varför inte! Vore nog en bra ide.... då får vi nog änumer att skratta åt när du berättar om dusterna med förlaget! *fnittrar gott*
Som sagt, flaggan i topp! :-)
Jag håller med maken här, där har du ett kanon stöd för att fortsätta bloggen. Skit i vilka som läser din blogg. Är det någon som har kommenterat nåt elakt? Dem kan du bara radera isåfall. Så sträck på dig och fortsätt skriva i den gamla, jag kommer att stötta dig också :)
En bok kan du också skriva, säg bara till när den kommer ut.
Kram i massor
Haha! Ja, just att sluta och börja igen är väl inget problem i sig. Kan Henke så kan du ;)).
Men vill du?
..om -Ja!
Gör det!
Du har så mycket skrivglädje, så mycket humor, så mycket av allt. Om det blir en bok, så är det superkul och he-elt rätt.
Jag tänker så här,när du väl har bestämt dig så blir det "gamla bloggen" som är så mycket du OCH en bok. För det finns inga gränser, bara möjligheter!
Och vaddå, att några vet vem du är som inte skulle veta det...och!? Så kan det bli!
Kör på!
*KRAM*//Ewa
Du har ju makens stöd att skriva (trots allt du skrivit om honom)så jag skulle säga, kör på i den gamla.
Henke kunde ju, och Baristan (men han lade ju av igen, synd. Ni två var/är ju mina favoriter)
Men i slutet är det bara du själv som kan bestämma hur du vill göra.
Det handlar ju om vad du känner därinne honey. Du blir publik och "alla" kan se och läsa det du skriver och visar.
Att maken säger ok det är en sak. Men talibanen? Och den andra lilla donnan? Det är ju inte så att det du skriver går att "radera" isf sedan.
Att Henke lägger ner och kommer igen är en helt annan sak ... faktiskt.
Fortsätter du i den gamla bloggen måste du vara medveten om att dina båda donnor kan få kommentarer från omgivningen. Och jag s*ter nog i hur du känner för dig SJÄLV (du har inte skrivit en enda sak som kan såra eller skada någon annan person och SK*T i om du blir hittad av DEN anledningen ...) men barnen? Det är ju dom som din blogg till stora delar "hänger på".
Och talibanen blir äldre.
Du VET att jag älskar din blogg och hur/det du skriver men jag flaggar inte för ngt annat än just detta med tjejerna :P
Samtidigt ... (vis av erfarenhet) ... blir en blogg mest läsvärd när vi skriver om det "verkliga", det som händer och om de som finns runt omkring. Jag kan inte göra det längre. Och det saknar jag på ett sätt ;)
Jag vore jätteglad ifall du fortsatte, men det måste vara du själv som känner att det är okey. Vad gäller barnen så vet väl iaf tonåringen att du skriver, för hon har ju kommenterat tidigare i något inlägg... och jag tycker inte att du skriver något elakt om filifjonken (eller vad du hade döpt henne till nu), bara sanningen, så för deras skull tycker jag inte att du ska ha dåligt samvete!
Eftersom maken känner till din blogg och tycker att du ska fortsätta så har du ditt stöd där, och jag personligen håller med honom att vi vill ha en bok!!! Med samma namn som den förra bloggen. =)
Men som sagt, beslutet är helt ditt och du måste själv känna att det är okey! =)
KRAM Lee
Absofuckinglutly!!!! Om du nu inte har märkt det än så ÄR du väldigt älskad!!! å tydlingen älskar du att skriva (å vi älskar att läsa DITT verk)! Jag tycker att du ska STÅ UPP FÖR DIN BLOGG 100% Så som vi har stått vid din sida! Svik inte dig själv, du älskar ju detta, å vi älskar ju dig!
Massssor med kärlek
Marina
MEd tanke på vad den här mamman skriver i sin blogg om sina 6 (!!) barn så kan du nog fortsätta skriva det du gör oxå. Den minstas namn kanske mer snällt kan bytas ut till "5-åringen" istället eftersom den stora har en "ålder" som namn? Det är ju verkliga berättelser ur livet - vi sitter ju alla här och läser i din Scrapbook fast vi inte ser några kort (så ofta)!! Så länge du kan stå för det du skriver så GO ON!
Ingen bloggrunda utan din blogg!
Skit - glömde ju länken i min kommentar... *tsss*
http://mom2my6pack.blogspot.com/
Det här är mitt råd: Lista alla argumenten som fick dig att sluta med förra bloggen och gå igenom dem igen, med magkänslan.
Hade du läsare på förra bloggen som du verkligen inte ville skulle vara där? Hur allvarligt är det att de var där? Kan det skada dig/din familj/ditt företag? Eller går det att leva med?
Du hade och har enorm support från läsarna, det visar alla kommentarer på slutet. Många ville följa dig men hittar inte hit.
Vill du ha med dem igen? Eller räcker det med de som vet och en del nya?
Hur viktigt är det att komma högt på listor vid omröstningar? Gamla bloggen var ju väldigt etablerad.
Själv vill jag bara att DU ska känna vad som är rätt för DIG! Magkänslan. Låter klyschigt, men är sant.
Kanske kan du hitta en "medelanonym" väg om du kallar barnen för deras ålder bara, som någon föreslog. Och sedan inte visar foton? Samtidigt är det kul med foton .... Men foton på nätet är och förblir på nätet ...
Ja, det var lite vimsiga råd. Jag följer dig vad du än gör!
Kram!
PS. Och att ångra sig är aldrig fel, om du nu gör det. Se det som att du i så fall kommer in för en extraföreställning efter publikens stående ovationer!
Jag säger: Go for it gumman! Är din make på din sida, go for it. Han är klok din man!! =)
Men jag säger som LadyS; Vem tar skada? Gör det nåt att dom du inte vill är där o läser??
Älskar din blogg, skulle gärna träffa dig IRL, för du verkar va så rolig! =D.
Skriver du boken, remember me! Jag vill ha ett signerat ex!
Kram och känn med hjärtat!!
Skicka en kommentar